Minnen
Varning för galet tråkigt inlägg!
Jag är inte bra på förändringar.
Jag gillar inte förstora förändringar.
Vet att jag skrev om det förut också men vill bara skriva av mig lite nu.
Jag hör inte hemma i Linköping, jag trivs mycket bättre här!
Men det var en stor förändring, byta stad och jobb, flytta hem till mamma igen.
Känns bara så sjukt att jag inte bor i Linköping längre, var ju ändå tre år av mitt liv som tillbringades där. Satt nyss på hemnet som vanligt och tittade lite, fick ett ryck och tittade på lägenheter och hus i lambohov. Såklart inte för att köpa jag gillar att få insperation och det kryllar det ju av på hemnet ;) Blev bara så nostalgisk när jag såg gatorna som jag brukar gå på. När jag flyttade till Linköping så såg jag ju fortfarande borlänge som mitt hem, min familj och vänner fanns alltid här. Men jag kan inte se Linköping som ett hem längre, det är som att jag bara gjort slut med staden.
Allt låter väll helkonstigt.
Missförstå mig inte, jag mår mycket bättre nu och verkligen allt känns bättre men jag kan bara inte låta bli att sakna min vardag i Linköping. Arbetskamrater, stan, butiken neranför oss, lägenheten ja allt som tillhörde min vardag som helt plötsligt verkligen aldrig mer kommer göra det. I de flesta sammanhang har jag svårt för det där med aldrig mer.
Måste se till att hälsa på Linkan snart men skulle inte ens förvåna mig om jag börjar böla när jag går där på stan.
Jag beundrar folk som är bra på att tackla förändringar, bra som dåliga!
Nu ska jag bara försöka njuta av att ha samma vardag i åtminstonde tre år till :)
Men allt gör oss starkare, och jag vet nog vart min rädsla kommer ifrån men så personliga ska vi inte bli här i bloggen :)
//Caroline
Jag är inte bra på förändringar.
Jag gillar inte förstora förändringar.
Vet att jag skrev om det förut också men vill bara skriva av mig lite nu.
Jag hör inte hemma i Linköping, jag trivs mycket bättre här!
Men det var en stor förändring, byta stad och jobb, flytta hem till mamma igen.
Känns bara så sjukt att jag inte bor i Linköping längre, var ju ändå tre år av mitt liv som tillbringades där. Satt nyss på hemnet som vanligt och tittade lite, fick ett ryck och tittade på lägenheter och hus i lambohov. Såklart inte för att köpa jag gillar att få insperation och det kryllar det ju av på hemnet ;) Blev bara så nostalgisk när jag såg gatorna som jag brukar gå på. När jag flyttade till Linköping så såg jag ju fortfarande borlänge som mitt hem, min familj och vänner fanns alltid här. Men jag kan inte se Linköping som ett hem längre, det är som att jag bara gjort slut med staden.
Allt låter väll helkonstigt.
Missförstå mig inte, jag mår mycket bättre nu och verkligen allt känns bättre men jag kan bara inte låta bli att sakna min vardag i Linköping. Arbetskamrater, stan, butiken neranför oss, lägenheten ja allt som tillhörde min vardag som helt plötsligt verkligen aldrig mer kommer göra det. I de flesta sammanhang har jag svårt för det där med aldrig mer.
Måste se till att hälsa på Linkan snart men skulle inte ens förvåna mig om jag börjar böla när jag går där på stan.
Jag beundrar folk som är bra på att tackla förändringar, bra som dåliga!
Nu ska jag bara försöka njuta av att ha samma vardag i åtminstonde tre år till :)
Men allt gör oss starkare, och jag vet nog vart min rädsla kommer ifrån men så personliga ska vi inte bli här i bloggen :)
//Caroline
Kommentarer
Trackback
