CarolineAnny

Imorgon är det ingen rolig dag för mig.
Många tycker det är löjligt men det skiter jag i.

Det är 1 år sedan min underbaraste älskade Arja gick bort.
En hund som varit med oss i 14 år och som betyder fruktansvärt mycket för mig!
Hon fanns alltid där när man behövde tröst, så fort hon såg tårarna så satte hon sig upp och tryckte huvudet mot mig och visade att allt skulle bli bra. Det värsta är att jag inte ens var där när hon behövde mig, när vi tog bort henne. Jag var i Linköping massa mil bort och fick inte ens ta farväl..
Eller jo på sätt och vis fick jag det. innan jag åkte tillbaka till Linköping efter julen sa jag hejdå. Jag viste att det inte var långt kvar. Men hon var en fajter och man vill ju alltid tro att man ska hinna hem minst en gång till.
Kommer aldrig glömma bort den kvällen mamma ringer och sägar att imorgon är det dags. Jag kunde inte ens ta mig hem. Jag känner att en bit i mig dog den dagen med henne.
Drömmer fortfarande om henne nästan varje natt och det gör det ännu jobbigare.
Varja gång jag åker hem till mamma hoppas jag att den här gången kommer hon och springer mot mig när jag öppnar dörren, allt var bara en mardröm, men det händer ju såklart aldrig..
Det låter som att jag pratar om en människa men ni måste förstå att hon var en familjemedlem i 14 år! Har varit med halva min uppväxt.
Hon var den smartaste, klokaste hunden av dem alla! Keligaste och mysigaste. Det var ju Glenns hund men ändå min hund, vi hade sånt speciellt band och man såg på henne den sista julen när hon nästan gett upp att hon fick sån ny energi när jag kom hem igen. Det gjorde så ont att åka därifrån jag ville ju vara hemma och ta hand om henne så som hon tagit hand om mig alla dessa år.

Jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen!








//Caroline